.

Nu har jag varit ute och jagat i ett par timmar. Det var ruskigt roligt. Dessutom är det alldeles vitt här i fjällen av snö. Först gick vi upp ganska högt mot fjället. En stor rovfågel kom flaxande över mig, men den fick jag inte springa efter för matte. Tråkmatte!

Matte säger att jag gjorde ett bra jobb ute. Sökte fint och kontakten var superb med matte. Hon blev nog lika frustrerad som mig när vi inte gick på någon fågel. Däremot hittade jag en lämmel under en stubbe. Rackarns vilka roliga filurer de är. Elaka och ettriga.

Efter en och en halv timme bestämde de tvåbenta att vi skulle prova ett annat ställe, närmare sjökanten i låglandet. Där luktade det förbenat gott. Tydligen hade en massa tjädrar suttit där. När vi kom till en större bäck blev jag paralyserad i ett fast stånd. Matte kunde i lugn och ro gå upp vid min sida.

Hon gjorde sig klar med långlinan och visselpipan ifall jag skulle stöta upp någon. När matte gav jaa-kommandot så tyckte jag det var för läskigt att ta mig över bäcken. Jag vågade helt enkelt inte, men det var med största sannorlikhet en fågel eller fler på andra sidan bäcken. Attans också! Matte blev lite ledsen i ena ögat, men samtidigt var hon fruktansvärt stolt över att jag var så fast i ståndet.

Nu ligger jag och tar igen mig. Lite småkallt var det att springa i snön. Men som sagt var roligt. Det ska bli mysigt att kura i hop sig i soffan sen i eftermiddag.



Tjingeling från en setter på hugget!