.

Jaha, då var det dags för matte att orda lite grann om dagens träning.

Stacie var som vanligt på och het när jaktvästen och linan plockades fram. Hennes iver kan liknas med ett barn på julafton. Hennes ögon lyser och hon vet inte var hon ska ta vägen.

Att det har kommit enorma mängder snö märkte vi ganska fort när vi skulle börja gå efter skoterspåret som husse kört upp. Jag sjönk som en fura vid varje steg. Lätta Stacie knatade på och verkade minst sagt otålmodig på matte alias flodhästen. Väl nere i skogen var det dags att ta på västen.

Det märks att hon vet vad som ska ske och vad som förväntas av henne. Hon står stilla tills jag satt på henne västen, kopplat linan (använder den i bland vid korrigeringsbehov). Hon sätter sig ner och väntar på de välbekanta "beep-beep"-ljudet som betyder att nu är beeper-pejlen igång. Ögonkontakt (ett moment jag tränat mycket på och som visar att kontakten är där). Sen kommer kommandot: Kör ut och hon är i full gång.


Väntar på att få ge sig ut och jobba.


Men shit, så överraskad hon blev av snödjupet. Men man såg på henne att hon tyckte det var kul. Söket i dag var betydligt snävare. Tror att det berodde lite på att det var tungt att springa. Men kontakten och uppmärksamheten på signalerna var superbra i dag. Hon slarvade vid en stopp- /liggsignal. Men efter korrigering och förtydligande la hon sig. Körde henne ytterligare och vid nästa liggsignal så la hon sig. Det känns väldigt inspirerande och roligt när saker och ting börjar falla på plats.


Tjejen som älskar att få vara ute och jobba. Super glad!

Tyvärr gick vi inte på någon skogsfågel. Lite trist, hade varit bra att få träna på lite stånd- och uppflogsituationer. Men summasumarum så var det ett bra träningspass. När vi kom hem såg tjejen ut som en pudelkorsning med sina snöbollar under magen. Attans vad det hade fastnat överallt. Det tog en evighet innan jag fick bort dem.


En setter som har förvandlats till en pudel.

/Matte Elin