.

I går kom jag hem från ännu en träningshelg i fjällen. Det har varit en superrolig helg i husvagnen. Lördagmorgon kom Uffe och syster Asta upp. Efter att de tvåbenta hade druckit lite kaffe åkte vi iväg mot norska gränsen. Hujedamej vad det blåste och snöade vissa stunder. Lite jobbigt var det att det klibbade fast så många snöbollar under magen på mig.

I går var det en ännu roligare träningsrunda när jag fick en rejäl fågelkontakt. Jag var ute på ett släpp när Uffe hojtar till matte att  vara beredd för rakt framför oss satt ett par ripor i riset. Tyvärr hade vi vinden i ryggen så jag hann aldrig få någon vittring av de dunbeklädda varelser som liknade ett par bowlingkäglor. De blev skrämda och flög upp just när jag var på väg mot dem. Och lusten tog överhand. Rusade efter. Matte blåste i pipan och hojtade att jag skulle ligga. Efter 50 meters eftergång stannade jag. atte blev inte så glad för rusningen, men desto gladare var hon att vi hade fått fågelkontakt.

Nu väntar ett par dagar med enbart lydnadsträning. Liggsignalen ska sitta som ett smäck säger matte. Om två veckor är det nämligen dags för jaktprov.


Jag och matte på väg upp mot fjället. Foto: Ulf Öhlund


Syrran Asta i ett släpp. Foto: Ulf Öhlund


Mitt i riset i blåsten på fjället satt de riporna ... Foto: Ulf Öhlund


... och jag kom i full fart mot dem. Eftersom vinden låg fel
hann jag aldrig få någon vittring så de flög upp framför mig.
Oj, så spännande det blev. Foto: Ulf Öhlund


Gissa om jag blev pirrig i magen när jag i går kväll fick höra att syrran har börjat löpa.  Just typiskt! Varför just nu! Det innebär att hon inte kan starta i jaktprovet. Det blir extra nervöst att åka iväg ensam. Men det ska nog gå bra med lite peppning från matte. Fast visst hade det känts betryggande att ha stödet från syster yster.