Varför har man en gran inomhus!?
Jag fattade ingenting när matte och lillhusse drog fram en gran ur en av skrubbarna. What the h* gjorde den där inne!? Granar ska ju vara ute. Den luktar ju inte ens som en gran och sticks gör den, men på ett konstgjort och plastigt sätt. Nåväl, de drog ner eländet till vardagsrummet och sen trodde jag inte mina ögon när matte började klämma fast lampor på grenarna. Va!?!? Och sen kom det en massa runda blanka bollar i olika färger.
Det är bara att inse, människosläktet är ett komplicerat släkte. Nu ska jag ägna resten av kvällen att ligga och lurpassa på granen som står alldeles utspökad i vardagsrummet. Kanske kommer det en ripa eller orre ut bland grenarna. Man kan ju alltid hoppas.
Konstig lukt, mysko bollar och så lampor i en gran.
Fattar ingenting!
Tjingeling!
Den hälsosamma hunden - det är jag det!
I dag är det en relativt slapp dag. Matte är ledig från jobbet, men hon ser inte så värst ledig ut som hon går omkring och muttrar över saker och ting som måste och borde göras. Jag hoppas att hon snart drar på sig sina täckbyxor och skidpjuckor så att vi kan få åka iväg i vinterlandet en stund. Det hade varit härligt.
Jag är en frukt- och grönsaksälskande hund. Hysch..... säg inte det högt till någon så att man image förstörs! Jag är ingen äkta helylle-vegeterian eftersom jag inte skulle säga nej tack till ett saftigt köttben. Det är faktiskt nyttigt med lite frukt och grönt då och då.
Jag äter allt. När matte käkar frukt brukar jag få smaka några bitar. Hon konstaterar att jag nog inte är riktigt funtad när jag med glädje tuggar i mig de saftiga apelsinklyftorna. Jag har provsmakat de mesta i den gröna matvärlden. Just nu är päron och clementiner favoriterna. Andra goda saker är banan, äpple, päron, plommon, vindruvor och morötter. Kort och gott, jag äter de mesta som kommer i min mun.
Mmmmm.... päron är ju så gott! Mysig fruktstund med matte.
Oj, nu verkar det som om matte har tagit sig ur sirapsträsket. Nu plockar hon fram favoritselen och det betyder full fart och glädje i skogen. *YES*
Håll i hatten för det går undan
När vi kom ner en bit i skogen skulle lillhusse Linus få prova ha mig framför sig. Och det vill jag lova var roligt. Han är ju lätt som en fluglort. Jag kunde springa hur fort som helst. Fast han flög som en vante vissa stunder. Han måste verkligen öva mer på sin balans.
Stackars matte fick ha sölkorven Fly framför sig. Hon ids ju inte springa lika fort som jag så matte hamnade på efterkälken.
Åh håll i hatten, nu ramlar han igen.
Kom igen lillhusse. Stå på benen!!
Så där ja! Nu kan vi rajja vidare.
När vi har kommit underfund med vilket tempo som är
den rätta, så går det som en dans.
Trevlig lördag!!
Så otäckt! Jag är väl ingen ko heller??
Jag måste berätta en otäck sak. En ganska privat sak som jag egentligen inte förstår vad det innebär. Men jag har lyssnat på de tvåbenta när de har pratat om mig och mitt beteende och mina "besvär". Som ni vet så blev jag kvinna tidigare i höst i samband med att jag löpte. Ni vet det där äckliga som händer oss tjejhundar då och då.
Om jag har förstått det här rätt så är det vid den tiden som man ska träffa en pojke. Och träffar man en pojke så kan man få småttingar. Fråga mig inte hur. Men tydligen är det så. Nu träffade jag ingen pojke, så jag har inte heller fått hem några småttingar. (Undrar om dom kommer med posten). Däremot TROR min kropp att jag har träffat en pojke. Hörde matte prata om att vara skendräktig. Vad är det?? Är jag det?
I går upptäckte jag till min förskräckelse några vita droppar på mina små "ploppar" under magen. Det är mjölk konstaterade matte. Weak! Så äckligt! Jag är väl ingen ko heller.
Hoppas, hoppas, hoppas att det går över snart. Någon som har något botemedel?!?!
Snörik träningsrunda
Jaha, då var det dags för matte att orda lite grann om dagens träning.
Stacie var som vanligt på och het när jaktvästen och linan plockades fram. Hennes iver kan liknas med ett barn på julafton. Hennes ögon lyser och hon vet inte var hon ska ta vägen.
Att det har kommit enorma mängder snö märkte vi ganska fort när vi skulle börja gå efter skoterspåret som husse kört upp. Jag sjönk som en fura vid varje steg. Lätta Stacie knatade på och verkade minst sagt otålmodig på matte alias flodhästen. Väl nere i skogen var det dags att ta på västen.
Det märks att hon vet vad som ska ske och vad som förväntas av henne. Hon står stilla tills jag satt på henne västen, kopplat linan (använder den i bland vid korrigeringsbehov). Hon sätter sig ner och väntar på de välbekanta "beep-beep"-ljudet som betyder att nu är beeper-pejlen igång. Ögonkontakt (ett moment jag tränat mycket på och som visar att kontakten är där). Sen kommer kommandot: Kör ut och hon är i full gång.
Väntar på att få ge sig ut och jobba.
Men shit, så överraskad hon blev av snödjupet. Men man såg på henne att hon tyckte det var kul. Söket i dag var betydligt snävare. Tror att det berodde lite på att det var tungt att springa. Men kontakten och uppmärksamheten på signalerna var superbra i dag. Hon slarvade vid en stopp- /liggsignal. Men efter korrigering och förtydligande la hon sig. Körde henne ytterligare och vid nästa liggsignal så la hon sig. Det känns väldigt inspirerande och roligt när saker och ting börjar falla på plats.
Tjejen som älskar att få vara ute och jobba. Super glad!
Tyvärr gick vi inte på någon skogsfågel. Lite trist, hade varit bra att få träna på lite stånd- och uppflogsituationer. Men summasumarum så var det ett bra träningspass. När vi kom hem såg tjejen ut som en pudelkorsning med sina snöbollar under magen. Attans vad det hade fastnat överallt. Det tog en evighet innan jag fick bort dem.
En setter som har förvandlats till en pudel.
/Matte Elin
Vilken mysig födelsedag!
Tänk! En alldeles egen födelsedagsbakelse.
Den ser god ut.
Vad säger du!? Ska man blåsa ut ljuset innan
man äter den? Nu gäller det att koncentrera sig.
Det har varit en sån rolig första födelsedag. I dag kom det tokmycket snö och jag har haft fullt upp med att busa i snön i hundgården medans matte har varit på jobbet. Rackarns vad jag skrattade åt matte när hon försökte ta sig torrskodd till hundgården. Tji fick hon. Hon hade snö ända upp till knävecken. *Hehe*
Gud så kul det är med snö!!
I kväll står fredagsmys framför tv:n på schemat. Det ser jag fram emot.
Passar även på att gratta Asta, Amy och alla ni andra kära syskon som också fyller år i dag. :-)
Hej mitt vinterland
Jag förstår mig inte alltid på de tvåbenta varelserna här i huset. Ta matte till exempel. Hon surar ihop totalt när jag bara vill hjälpa till med att fördiska disken i diskmaskinen. Okej att jag ibland har missat att det faktiskt är nydiskat. Men jag gillar att slicka på besticken och tallrikarna.
Matte, du kan få slicka i mina skålar hur mycket du vill. Det gör mig ingenting.
Men varför ser du så där himla sur ut matte? Oh my god,
vilken tråkmåns. Vill ju bara hjälpa dig med fördisken.
Måste bara få slicka lite grann. Du kan få slicka i
mina skålar om du vill matte.
Adios amigos!
Hemma igen
Titta så skönt man kan ha det!
I går kväll när jag låg och tog igen mig i vagnen efter dagens jakt så bankade det helt plötsligt på dörren. Shit, jag flög upp yrvaken och skällde som en dåre. Vem tusan kunde det vara. Matte sa åt mig att stanna i soffan. Och tur var väl det. För jag tjuvkikade ut genom fönstret och fick syn på flera läskiga filurer i masker. Huga!! Håret reste sig i nacken. Bara de nu inte käkade upp matte. Jag intog försvarsställning, redo att hoppa in och assistera matte utifall hon behövde hjälp.
Men vad gör hon!! Hon ger monstrerna godis! Det kan ju bara inte vara sant.
Efteråt berättade matte att det bara var barn som klädde ut sig och gick på så kallad bus eller godis-runda. Hittade en bild på grabben här i huset. Och ungefär så rädd som han ser ut med masken på bilden, kände jag mig när jag fick syn på dem.
Rädd var bara förnamnet.
Nu när vi har kommit hem så har matte kunnat lägga ut bilder på inläggen som jag skrev uppe i fjällen. Kika gärna på det som jag skrev då för att se på de hemska öronen som hade uppenbarat sig natten till lördagen.
Take care!
Gud så kul!
Matte säger att jag gjorde ett bra jobb ute. Sökte fint och kontakten var superb med matte. Hon blev nog lika frustrerad som mig när vi inte gick på någon fågel. Däremot hittade jag en lämmel under en stubbe. Rackarns vilka roliga filurer de är. Elaka och ettriga.
Efter en och en halv timme bestämde de tvåbenta att vi skulle prova ett annat ställe, närmare sjökanten i låglandet. Där luktade det förbenat gott. Tydligen hade en massa tjädrar suttit där. När vi kom till en större bäck blev jag paralyserad i ett fast stånd. Matte kunde i lugn och ro gå upp vid min sida.
Hon gjorde sig klar med långlinan och visselpipan ifall jag skulle stöta upp någon. När matte gav jaa-kommandot så tyckte jag det var för läskigt att ta mig över bäcken. Jag vågade helt enkelt inte, men det var med största sannorlikhet en fågel eller fler på andra sidan bäcken. Attans också! Matte blev lite ledsen i ena ögat, men samtidigt var hon fruktansvärt stolt över att jag var så fast i ståndet.
Nu ligger jag och tar igen mig. Lite småkallt var det att springa i snön. Men som sagt var roligt. Det ska bli mysigt att kura i hop sig i soffan sen i eftermiddag.
Tjingeling från en setter på hugget!
Trevlig alla helgon på er
I natt har jag förvandlats till en alv. Måste vara luften här uppe, eller nått alla helgon spöke som gjort det. Provar lägga ut en bild på öronen. Trevlig helg!
Nä skit, det gick inte lägga ut en bild genom mobilen.
Matte har nu fixat ut en bild.
Kan det var dags för jakt?
Matte stökar och bökar. Nu plockar hon fram hagelbössan. Jag undrar vad som är på gång! Jag känner fjärilarna i magen, det luktar jakt. Jippi! Nu jäklar ska vi ta dom där fåglarna.
Trevlig fredag på er!
Booooring ...
Men snart får jag komma in och inta ryggläge i soffan. Det ska bli "gött".
