Nytt sätt att stå
Gässsppp.... är precis på väg att krypa i bingen. Men jag måste ju bara få berätta att matte höll på att skratta sig harmynt när vi var ute och kissade nyss. Jag brukar stå för det mesta. Är det något som prasslar i skogsdungen så hugger jag direkt och intar ett stånd.
Men i kväll fick jag någon slags krock i kordinations-getterna. Jag nöp till och stod, men jag hade ju för tusan lyft ena bakbenet i stället för frambenet som en setter ska göra. Fasen så pinsamt. Men ett gott skratt kan jag bjuda på.
Den nya hundgården
Förmiddagen var relativt slapp. Matte åkte (utan oss) med den vita plåtburken. Hörde att hon mumlade något om att besikta den. Vet inte vad det riktigt går ut på. Men jag låg och slappade tills hon kom hem. De tvåbenta har under en tid tillbaka varit ute och spikat, slamrat och haft sig. I dag fick jag se vad det var. Det är ju en alldeles ny hundgård till oss jyckar.
Jag och Fly har fått prova den en stund i dag. Jag har mattes ord på att jag inte kommer att bli en sån där hundgårdshund som aldrig får vara inne. Jag ska visst bara vara i den när hon är på jobbet och små korta stunder dagtid. Skönt att höra. Jag menar, vad är en hundgård mot en varm och skön soffa fylld med härliga filtar!!
Fast å andra sidan så är det här med hundgård inget nytt för mig. Jag har under min uppväxt huserat på kenneln hos Kicki och Uffe de dagar matte har jobbat. Ibland har vi stått i deras hundgård. Så det är helt okej för min del. :-)
Åh, saknar soffan inne. När får vi komma in?
Tjohooo, det här var ju lattjo. Man kan springa runt som en yrhöna!
MMMMM......mums. Kommer du med käk nu, matte?
Kolla! Jag kan se ut som en ilsken "kumla-fånge". *hehe* Akta er.
Det verkar bli en ganska fin och hemtrevlig hundgård. När vi låg där ute och käkade på det härligt uppblottnade tuggbenet resonerade vi om att det skulle bli kul när dom öppnar upp luckan in till vår enrummare. Det blir visst både lampa, värme och sköna saker att ligga på i den. Sen har jag hört vi ska få roliga saker i själva utedelen. Lite bänkar att ligga på och andra kuligheter. Det verkar med andra ord lovande. Vi kommer nog att ha det ganska mysigt medans matte är på sitt jobb på tidningen.
Hur förvirrad få man va??
Jag var förresten och besökte kenneln i Finnliden tidigare i dag. Var ju tvungen kasta ett öga på nykomlingen som har flyttat in där. En alldeles ny pingla. Melba heter hon, och jag måste erkänna att hon var ju för sockersöt. Men vilken liten skrutt. Har jag också varit så liten??!
Här kommer en bild på henne. Jag hade ju bara mobilen med så det blev inte så bra skärpa.
Vad kul att syster Amy som flyttade ända ner till Duved har hittat min blogg. Du skriver att du har börjat löpa. Va inte orolig. Det är visst något som hör till det kvinnliga släktet. Jag har också löpt, så jag vet hur det känns. Tyckte också att det var helläskigt. Man förstår ju ingenting. Hormonerna spritter i kroppen och man måste tvätta sig där bak titt som tätt också. Men ha tålamod, det går snart över. Men sen får vi dras med problemen minst en gång per år, oftast två.
Jag har blivit utmanad
Jag trodde jag skulle skita knäck i spiral i går kväll när jag var ute på min sista pinkarrunda. I mörkret flög en stor tjäder upp mitt framför näsan på mig här på gården. Blev heltänd och ville efter den. Men trista matte tyckte att jag skulle koncentrera mig på att skita i stället. Men hallå! Hur lätt var det då. *tråkmatte*
Jag har blivit utmanad av Farbror Bertil
Vilket går ut på att jag ska skriva ner 6 knasiga/busiga saker som jag har för mig och när jag gjort det så ska jag utmana några nya hundar:)
1. Jag älskar att bre ut mig i soffan. Blir lite småsur när jag inte får ligga i min favorithörna.
2. Snarkar som en riktig karl när jag sover som djupast.
3. Har en förkärlek till handskar. Kliar dödsskönt i munnen.
4. Älskar att åka upp till husvagnen i fjällen. Hur mysigt är det inte att sova i husvagnssoffan. :-)
5. Har blivit något av en specialist att gömma små saker under läppen när jag snott något. Matte får söka länge innan hon upptäcker dem. *hehe*
6. Vattenpölar är skitroliga. Ju lerigare desto bättre.
Jag utmanar: alla jyckar som är sugna på att anta utmaningen. Kanske Fly?
Söta jag
Hittade lite bilder från när jag var valp. Visst är jag söt?
Min syster Asta som bor kvar på kenneln i Finnliden är en av mina närmaste kompisar. Vi har gjort mycket kul tillsammans. Här är en bild från när hon var och hälsade på oss när vi var små. Lite sann syskonkärlek.
Puss på dig syrran!
Nu ska jag lägga mig på min favoritplats, soffan, och se på film tillsammans med resten av familjen.
Lite från min jaktpremiär
Det var riktigt spännande när det var dags för den stora ripjaktspremiären i fjällen tidigare i höst. Shit, så kul det var att få jobba "skarpt". Och om jag får säga det själv så tyckte jag att jag skötte mig ganska så bra. Man ska tänka på att det inte är så lätt att förstå allt som man ska göra. Men jag har börjat få kläm på visselsignalerna och kommandona från matte.
Här har matte peptalk med mig!
Jag sökte febrilt av halva fjällvärlden men tror ni att jag fick se någon fågel?! Nä, inte en endaste en den första dagen. *boriing*.
Däremot dag 2 fick jag både känna lukten och se flera flygfän när faster Nina och tant Kylie jagade. När tant Kylie stod för en kull började det äntligen smälla lite grann, då fick jag prova på att apportera. Weak, lite äckligt var det ju att ta den varma pippin i munnen. Men jag fick mersmak! 
Är det min tur att jaga snart?!
Vi har haft flera härliga turer under hösten. Roligast var nog när jag lyckades stöta upp en megastor ripkull. Det flög ju fåglar överallt. Matte tycker att jag blir bara bättre och bättre på att hålla kontakten med henne och jag gör "fina sök" som hon uttrycker sig. Inte för att jag alltid förstår vad hon pratar om.
Ta till exempel den där förbenade drillsignalen som i bland ljuder från visselpipan. När matte blåser den så vill hon att jag ska lägga mig ner OMEDELBART. Men hur jäkla lätt är det när man väl har fått upp farten och det luktar lite smågott i näsan. Hon visslar när jag minst anar det. Och många gånger har jag försökt springa bara en yttepytte bit till.
Ni skulle ha sett matte häromdagen när vi var ute och tränade i skogen. Jag hade i förväg bestämt mig för att ge drilleländet en chans. Så när ljudet äntligen kom slängde jag mig raklång ner cirka 60-70 meter från matte. Vad tror ni hon gör då!?? Toktanten hoppade rakt upp och gastade "YES". Och jag då, jag blev ju som ett frågetecken. Ska jag stiga upp eller??!! Hon fick allt äta upp sin reaktion. Nu har hon lovat att visa sin glädje på ett liiite bättre sätt.
Sammanfattningsvis kan jag säga att det har varit en rolig första jakthöst för min del. Jag lär mig hela tiden något bra att veta.
En ny hundblogg lanserad
Hej! Det är jag som är Finnlidens Anastacia. Till vardags kallad Stacie. Jag är en go settertjej som i november fyller 1 år. Den här bloggen kommer till största del att handla om mig och mitt settriga vardagsliv. Men även matte kommer att skriva några rader mellan varven om min träning och utveckling. Givetvis kommer den andra jycken i den här familjen, border collien Fly, också att få synas på den här websidan.
