Härlig friluftsdag
Väl framme på tjärnen fick jag springa av mig lite grann och utforska närområdet. Sen fick jag ligga och vila tillsammans med Fly medans de tvåbenta mumsade i sig hamburgare. Oj, vad gott de såg ut! Jag och Fly fick ett par skivor korv, så det blev något gott för oss också.
Efter maten tog matte med oss jyckar ner på isen där fick vi springa och busa en stund. Det var kul! Solen sken och det gnistrade så där härligt ur snön. Vilken lycka! Vilken frihet! Sen blev det ju extra spännande när matte fick syn på en Kungsörn som seglade ovanför oss. "Birdie-nam-nam". Men inte ska ni tro att jag fick jaga den inte. Närå, bara titta, sa matte.
Här är några bilder från dagen:
- Here I come!
- Ta mig om du kan!
- Tjohoo, så kul det här var!
Mys i solskenet med tant Fly.
Nu är matte deppad!!
Och gissa vad!! Vi kan inte åka på något prov till helgen ... för jag har börjat löpa! Det är sjukt! När matte räknar månader sedan förra löpet så visar det sig att det är över 6 månader. Det är visst inte så normalt att settrar löper med så jämna mellanrum. Men här ser ni ett praktexemplar vars löpklocka fungerar korrekt.
Tänka sig, redan andra löpet. Gissa om jag kommer att bli ännu mer harmonisk när den här omgången är avklarad. Lugn och fin som en filbunke med en kraftig ferrarimotor under.
Nu ska jag krypa upp i mattes knä och nosgnugga lite grann. Kanske hon blir lite mindre deprimerad.
Adios amigos!
Ny karriär som rappare?
Så här liten kan man göra sig om man vill rymmas på en köksstol.
Cool as Ice. Kalla mig Stacie the rapper.
Har fått låna mattes bandana. :-)
Tjingeling!
Fågelkontakt på det blåsiga fjället
I går kom jag hem från ännu en träningshelg i fjällen. Det har varit en superrolig helg i husvagnen. Lördagmorgon kom Uffe och syster Asta upp. Efter att de tvåbenta hade druckit lite kaffe åkte vi iväg mot norska gränsen. Hujedamej vad det blåste och snöade vissa stunder. Lite jobbigt var det att det klibbade fast så många snöbollar under magen på mig.
I går var det en ännu roligare träningsrunda när jag fick en rejäl fågelkontakt. Jag var ute på ett släpp när Uffe hojtar till matte att vara beredd för rakt framför oss satt ett par ripor i riset. Tyvärr hade vi vinden i ryggen så jag hann aldrig få någon vittring av de dunbeklädda varelser som liknade ett par bowlingkäglor. De blev skrämda och flög upp just när jag var på väg mot dem. Och lusten tog överhand. Rusade efter. Matte blåste i pipan och hojtade att jag skulle ligga. Efter 50 meters eftergång stannade jag. atte blev inte så glad för rusningen, men desto gladare var hon att vi hade fått fågelkontakt.
Nu väntar ett par dagar med enbart lydnadsträning. Liggsignalen ska sitta som ett smäck säger matte. Om två veckor är det nämligen dags för jaktprov.
Jag och matte på väg upp mot fjället. Foto: Ulf Öhlund
Syrran Asta i ett släpp. Foto: Ulf Öhlund
Mitt i riset i blåsten på fjället satt de riporna ... Foto: Ulf Öhlund
... och jag kom i full fart mot dem. Eftersom vinden låg fel
hann jag aldrig få någon vittring så de flög upp framför mig.
Oj, så spännande det blev. Foto: Ulf Öhlund
Gissa om jag blev pirrig i magen när jag i går kväll fick höra att syrran har börjat löpa. Just typiskt! Varför just nu! Det innebär att hon inte kan starta i jaktprovet. Det blir extra nervöst att åka iväg ensam. Men det ska nog gå bra med lite peppning från matte. Fast visst hade det känts betryggande att ha stödet från syster yster.
Matte försöker också stå
I morse var det ett strålande väder. En typisk vårdag med solen som stundtals sken på de snöklädda grenarna. Det kändes väldigt harmoniskt och uppiggande att få springa framför mattes skidor.
Det här med skidor är en motionsform som jag är heltokig i. Ska bli kul att se om jag är lika peppad i sommar när skidorna byts ut mot cykel. Matte har surrat något om att vi kanske skulle prova att jag får springa bredvid hennes fula gamla blå cykel. Låter iofs kul, men knappast lika fartigt som med skidor.
En liten paus vid en myr. Jag tar varje tillfälle i akt
att spana efter fjäderbeklädda varelser.
Här är en bild från söndagens vingträning på kenneln
i Finnliden. Lägg märke till mattes sköna stil.
Ser ut som hon också försöker sig på ett setter-stånd.
Foto: Kristina Dahlberg
Vinkevink!
Fjällträning
En kille som heter Dick följde också med. Han hade sin setterkille Humle med och en pointerflicka som hette Hera. De tvåbenta spände fast skidorna och sedan begav vi oss ut i blåsten. Det var inte alls kallt. Bara så himla vackert och kuligt att få söka fågel på kalfjället.
Här sätter jag av i full fart i ett släpp. Foto: Ulf Öhlund
Tjohoo, så kul det här var. Foto: Ulf Öhlund
Syster Asta tar igen sig efter ett släpp. Foto: Ulf Öhlund
Faster Nina. Foto: Ulf Öhlund
Det var en jätterolig dag ute på fjället och jag lärde mig både det ena och det andra. Dit vill jag flera gånger och träna för det var enormt fint att springa där.
I dag har vi varit på söndagsträningen på kenneln. Det gick riktigt bra för mig i vingträningen. Matte var helnöjd med mitt arbete.
Pirr i tävlingsnerverna
I går hade vi träningsträff på kenneln i Finnliden. Uffe och Kicki bjöd in valpköpare och andra som ville att komma dit och träna. Det var kul. Förutom syrran Asta, som bor kvar på kenneln, så träffade jag syrrorna Lura, som bor i Umeå, och Alicia, som bor i Piteå. Vi gjorde olika övningar.
- Åh, om jag ändå fick springa och kolla
var den goda doften kommer ifrån!
Det kliade något så enormt i tassarna när jag fick den smarriga doften av orrar i näsan. Matte tyckte att jag skulle ta mig samman. Här skulle inte jagas. Men fasen matte! Hur tror du jag ska kunna koncentrera mig helt på dig när suget att springa ut och söka rätt på de små liven som lämnade den goda lukten fanns.
Men trots min iver och jaktlust så gjorde jag matte riktigt stolt. Jag kom klockrent på inkallningarna och apporterade även en pippifågel, som visserligen kom från frysen, men det är ändå härligt att känna dunen i munnen. Det känns så mycket mer verkligt.
Syster Asta med husse Uffe gör en "sitta-still"-övning...
... det gör även syrran Lura, på egen hand.
Efter lydnadsträningen fick jag gå in i den där kuliga voljären och hälsa på fåglarna. Det är ett av mina absoluta favoritställen. Tänk så kul man hade kunnat ha där om inte matte jämt envisades med att följa med in.
Nu ska jag inta ryggläge och sova sju mil i timmen. Det tar på att vara ute och jobba.
Vi går mot ljusare tider
Det var ett tag sedan det hände något i den här bloggen. Dagarna har gått ruskigt fort. Nu har solen börjat lysa allt oftare och det känns så härligt vårigt att vara ute i skogen. Jag och Fly är ute ganska ofta på skidorna med matte. Alltså, vi är framför skidorna och inte tvärtom. *hehe*
I går var jag och matte i Finnliden och tränade lite lydnad och utställning. Det var kul. Lite spännande var det när ytterligare en hund kom dit. En alldeles grå hund med jätteknorr på svansen. En sån har jag inte sett. En kul kille var det i allafall. Han hade gott om energi.
Först tränade jag och Melba lite utställning.
Peptalk innan träningen:
- Hörrdu Melba, du ska se att det kommer att gå bra på utställningen. Den första är alltid lite extra pirrig. Men oj, så rolig. Själv är jag mer nervös för kommande jaktprov.
Efter vår ringträning fick jag träna lite lydnad med faster Nina. Det var kul. Jag ser fram emot söndagens träning på kenneln då jag får träffa några av mina syskon och träna tillsammans. Nu måste vi ligga i hårdträning, jag och matte, det drar nämligen ihop sig till jaktprov. Huh, jag måste erkänna att jag är lite pirrig i magen.
Tack och hej leverpastej!
