En slags nyårskrönika

God fortsättning på det nya året! Jul- och nyårsfirandet har gått galant. Jag är dock lite småsur att jag inte fick det där stora smaskiga benet som jag hade önskat mig.

I dag är det exakt ett år sedan mitt flyttlass gick till familjen Johansen-Lindkvist och jag har därför tänkt bjuda på en bild och textsammanfattning över mitt första år.

image32

Den 3 januari packade jag tandborsten och satte mig min nya familjs bil. Visste inte var eller hur långt jag skulle åka. Gissa om jag blev glad när det visade sig att jag endast skulle flytta cirka en mil från mamma och kenneln. Det kändes betryggande på något sätt. Jag välkomnades av en gammal border collie-tant i mitt nya hem. Tycker faktiskt så här i efterhand att hon var lite småsur. Men det var ju bara tills man lärde känna henne. Nu är hon en riktig mentor för mig. Ganska fort hade jag slagit mig till ro och det var dags att börja utforska den stora vida världen tillsammans med min nya matte och husse.

image33

När man är en liten tik och det är en massa minusgrader och djupt kallt snötäcke, så finns det en smärre risk att man kan drabbas av problem med kisseriet. Så därför fick jag inte vara ute så länge och busa i snön. Vi gjorde därför korta busstunder i skogen när vi var ute. Men en liten fröken som jag var, blev ganska fort trött. Då var det mysigt att kura ner sig i soffan och gosa lite grann. Här myser jag med lillhusse.

image34

Mars och den härliga vårsolen har börjat värma oss. Här är jag och matte ute på en av våra många roliga skogspromenader. Jag var ruskigt svår att få fast på bild eftersom jag hade så mycket spring i benen. Vi tränar inkallning för fullt. Det här var en rolig månad. Vi åkte även upp till fjällen ett par gånger. Det var spännande.

image35

Nu är det ännu varmare ute och jag har vuxit en hel del. På bilden busar jag och lillhusse i fjällen där vi spenderade påsken. Jag minns än i dag hur kul jag tyckte det var att få åka skoterpulka upp på fjälltopparna, där fick jag sen busa tills tungan släpade i backen.

image36

I slutet av maj var det dags för min premiär i utställningsringen. SNFK (södra norrbottens fågelhundsklubb) anordnade en utställning för fågelhundar i Öjebyn. Vi var fyra valpar som startade i valpklass. Jag och mina två systrar Asta och Alicia kammade hem de tre första platserna. Jag blev trea. Faster Nina vann BIS:et och blev etta. . Det ni! Gissa om jag var stolt. Vi var många släktningar som hade samlats för att visa upp våra bästa sidor. På bilden ser ni min pappa Lord i mitten.

image37

Den ljuva sommaren började med en lång promenad upp på fjället tillsammans med matte och Fly. Så kul det var. Jag stötte upp mina två första ripor och gissa om det satte fart på jaktnerverna. Hujedamej! Matte hade fullt upp med att förklara för mig att man minsann inte ska springa efter dem. Den här månaden tar jag mitt livs första dopp i en sjö. Gahh! Så kallt det var, men lite småkul samtidigt. Det blev flera bad under sommarmånaderna som gick.

image38

Det roligaste minnet jag har från Juli månad är valpträffen som kenneln anordnade för alla deras valpköpare och valpar. Två dagar fylld av roliga aktiviteter och god mat. Det tokigaste och roligaste inslaget var nog när vi delades upp i två lag och skulle tävla i agility. Något som ingen av oss jyckar hade testat tidigare. Det var tunnlar, hinder, gungbrädor och däck som skulle klaras av. Efter många skratt och roliga stilar stod det lag som jag var med i som slutsegrare.

image39

Efter mycket jaktträning under sommaren var det äntligen dags för fågeljaktspremiären i augusti. Det var hur roligt som helst att få jaga "skarpt". Både jag och matte var nöjda med min prestation. Lite trist att jag inte hittade någon fågel. Här sitter jag och matte och vilar oss efter ett par lyckade släpp på fjället Tjidjak. Med på många av våra jaktturer under hösten var Kicki och Uffe från kenneln tillsammans med syster Asta, faster Nina, mamma Kylie och tant Kakan. Vi hade många roliga dagar.

image40

Matte och husse jagar inte bara fågel de jagar de stora bruna sakerna som tydligen kallas för älg. Här är jag med på en älgjaktstur. Det är nästan inga löv kvar i träden. Älgjakt är visserligen småkul men gud så trist när man måste vara så himla tyst hela tiden. Nä, tacka vet jag fågeljakt där det är lite fart och action.

image41

Under oktobermånad byggde husse klart vår nya fina hundgård med tillhörande hundhus. På bilden inviger jag utbyggnaden och synar den i skarvarna. Det känns lite Kumla-anstalt över det hela. Men jag kommer garanterat att ha kul här de dagar matte är och jobbar.

image42

Snön kom som ett brev på posten redan i november. Jag blev stora damen den 9/11 när jag fyllde ett år. Nu var jag stor nog att få prova på att ha dragsele och dra framför skidorna. Det var något av det roligaste jag har gjort. Ännu kuligare blev det när lillhusse skulle prova ha mig framför sig. Hehe... han var lätt som en fluglort och gjorde flera snygga vurpor.

image43

December månad gav mig många nya upptäckter. Ta bara det här knasiga när de tvåbenta ställde en gran i vardagsrummet som de dessutom klädde med en massa kulor och glitter. I bland är de bra konstiga. Jag kom med det dumma förslaget att matte skulle hjälpa mig med att ta några julbilder på mig. Det skulle jag aldrig ha gjort. Jag fick en röd tomtemössa på huvudet och kliade som bara den. Hur lätt var det då att se så där sprudlande glad ut.

Ja, det var en kort sammanfattning av mitt första år. Det har varit ett roligt och händelserikt år som gett mig många minnen. Vi har tränat, lekt, och upptäckt mycket tillsammans.

Gott Nytt År!!

Kommentarer
Postat av: Amy

Tänk att det är ett år sedan vi skiljdes åt! Kul att läsa om ditt år. Min matte hade visst tänkt summera nått hon med, vi får väl se om det blir av. I mars är det visst tänkt att jag ska ut på prov! Hjälp! Nu blir det ju allvar plötsligt! Oj oj...
På lördag skulle jag fått åka upp på fjället och jaga, men stackars lilla jag är SÅÅÅ sjuk. Vinterkräksjuka med övertryck där bak... Jag är så ynklig och olycklig. Matte pussar och pysslar, men det hjälps inte. Jag som skulle få testa att jaga igen, jag har inte bestämt mig om det verkligen är otäckt med skott eller inte. När jag var i ridhus på utställning med springerklanen var jag helt paniskt livrädd första timman, sen sov jag och sen när jag vaknade var allt som vanligt. Matte tror det kan vara så med skotten oxå, att jag måste vänja mig helt enkelt och komma på att det innebär något kul. Men varför kan de inte ha ljuddämpade bössor???? Man får ju ont i öronen för bövelen.
Kram

2008-01-03 @ 16:02:22
URL: http://www.krokanden.se
Postat av: Syster Asta

Oj va fort ett år går och va mycket kul grejer du fick vara med om. Faster Nina, mamma Kylie och tant Kakan och micro Melba hälsar att nu får du ladda för ett nytt spännande år med massor av nya roliga aktiviter för oss. *Kram från syster yster*

2008-01-05 @ 13:08:00
URL: http://www.finnliden.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0