.

Hej svejs!
Även den här helgen har vi varit i fjällen. Den här gången blev det tack och lov ripa som vi jagade. Lika kul som alltid, fast lite dåligt med fågelkontakter.

Matte skrattade gott åt mig. Jag har tidigare haft något av en fobi att korsa strömmande bäckar. Brukar alltid bli kvar sist när alla andra har traskat över. Men nu överraskade jag minsann hela skocken. Först över och inte bara en gång utan flera gånger vid samma bäck. Det ni!

Sen har jag upptäckt tjusningen i att dyka ner i härligt dyiga vattenhål. Det är mumma. Efteråt kan man rulla sig några varv för att torka av sig. Skönt och uppfriskande. Nästan som peeling.

Kika in på mattes sida för att se mer bilder från gårdagen. Där finns det två fina rullbilder på mig. *hehe*

I helgen har vi varit i fjällen. Fast den här gången skulle mina tvåbenta familjemedlemmar jaga älg. Snacka om trist. Jag fick ju inte raja på som jag ville och leta efter fågel. Näpp. Det gällde att smyga sig fram så ljudlöst som möjligt. Det är ju stört omöjligt. Attans jobbigt.

Men dagen var ändå fin. Vädret kunde man inte klaga på och sen var matte faktiskt så snäll så hon lät mig och Fly springa av vår energi, som vi laddat upp under dagen, på en myr när vi var på väg hem.


Jag vill jaga fågel juh!! Inte älg. Jag är ingen älghund.


Matte spanar efter älg vid en rastning på en bergsknabbe.



Fly har varit med förr. Även hon spanar i de där korkade ögonen.



Tänk den som fick springa över de där myrarna!


Hehe.. Fly leker sambandschef. *toka*


Nästa gång vi åker upp har fågeljakt utlovats. Det ser jag fram emot!

Lifes goes on. Det händer inte så mycket just nu. Har lite vila från jakten. Passar då på att spexa lite framför kameran.



Till helgen bär det av till fjällen igen. *längtar* Vi ska visst ut i älgskogen en dag. Det är visserligen kul att få strosa i fjällen, men blää för älgjakt. Då måste man smyga och vara extra tyst. En beskrivning som inte passar in på en setter. Vi får se hur det går. *hehe*

I måndags var jag och matte och hälsade på Kicki i Finnliden. De tvåbenta passade på att fota oss hundar. Sen blev det lite utställningsträning. Jag älskar att springa runt i ringen och visa upp mig, tycker det är hur kul som helst. Men att behöva stå stilla och låta domaren klämma och känna på en, det är så trist.


This is me: Finnlidens Anastacia 22 mån.



Spana in stegen. Matte har svårt att hinna med mig. :-)


Over and out!