Massor med träning och jakt
I fredags åkte vi återigen upp till husvagn i fjällen för att jaga och träna. Lördagen bjöd på ett kanonväder med blå himmel och strålande sol. På förmiddagen var det nästan för varmt för både två- och fyrbenta. Boy, som gärna söker stort och då och då spränger fjäll, visade sig från sin bästa sida nere i skogslandskapet. Han gick som en gud i god kontakt och inte alls för stort. Övning ger färdighet som det heter. Vid en myr tog han ett stramt och fast stånd. Jag hade tänkt att vi skulle få fälla fågel för honom under kontrollerade former med långlina, så jag lät honom stå kvar ett bra tag medan Leffe knöt fast Stacie i ett träd intill samt ställde sig i skottposition. Själv gick jag upp bredvid grabben för att resa honom. Tyvärr visade det sig att ingen fågel var hemma. Förmodligen hade någon tjäder nyss suttit där tidigare. *typiskt*
Vi fortsatte vår tur med att ta oss upp på höjden för att se om vi skulle hitta någon ripa. Vid en myrkant hojtar Leffe till mig att jag ska komma och se på ett spår. När jag får se det får jag rejäl björnfrossa. I gräset fanns ett stort avtryck med tydliga spår efter björnens klor. Att det var väldigt färskt gick inte att ta miste på eftersom gräset fortfarande låg nere. I samma veva fick jag en signal på Astron som visade att Boy satt inte allt för långt borta. Jag gick dit och ser att han helt enkelt har satt sig på stället och vägrar gå därifrån förräns jag hämtar honom. Leffe blev het och ville gärna få en skymt av björnen, själv valde jag att ta en annan väg för att slippa stöta ihop med nalle.
I slutet av den här veckan bär det av uppåt igen för att träna inför nästkommande helgs prov i Ammarnäs.
/Elin
Härliga dagar på fjället
Jag var riktigt nöjd efter det fina fågelarbetet.
Myspys.
Vy mot Guijaure.
Boy har tagit stånd.
I dag har vi varit på ett annat område och gott. I dag har fågeln riktigt lyst med sin frånvaro. Vi hoppas vi får se mer dun i morgon. :-)
/Elin
Nära nu
Vi hoppas givetvis på fina jaktdagar med många fågelsituationer.
Den här Hälge-strippen stämmer in på settrarna i huset:
Jag och Boy har kommit med i kvalet till Fjällpokalen som går av stapeln nästa vecka. Kommer att bli spännande. Jag hoppas att jag kan få mina tävlingsnerver i balans innan det bär av. Nervositeten förs direkt över till hunden, vilket inte alltid är bra. Vi får se hur det kommer att gå.
Skitjakt på er alla!
/Elin
Både fågel- och älgjakt
Som sagt var så har det varit en riktigt rolig vecka i fjällen. Släkten från Finnliden har också varit uppe så det har varit kanonkul. Vi hundar har hunnit med en massa saker.Bland annat provet som Stacie gick i början av veckan men även ett flertal jaktturer. En av dagarna tog matte med oss ut på älgjakt, det är en ganska tråkig jakt om du frågar mig. Man måste ju vara så förbenat tyst.
Här kommer några bilder från veckan. Fler bilder hittar du på mattes sida, www.elinsite.com.
Stacie spejar ut över vidderna.
Här jagas det älg. Eller rättare sagt vi vilar oss.
Matte hade tokont i skallen, därav den "snygga" outfiten.
Kallt som tusan. Jag och husse väntar på att "morfar" ska
bli klar i älgskogen.
Ingen pippi i sikte.
Häftig utsikt.
/Boy
Kul helg i fjällen
Här kommer några bilder:
Trött - men glad grabb!
Brorsan Boss. Visst har han en söt jaktväst på sig!
Jag sitter och spanar tillsammans med husse och Dick samt Misty
håller också koll på vad Boss och Agneta gör.
Syster Stacie och tant Fly vilar.
Det blev bara några rader den här gången. Mer kommer ...
/Boy
Toppendag på fjället
Hej svejs!
Även den här helgen har vi varit i fjällen. Den här gången blev det tack och lov ripa som vi jagade. Lika kul som alltid, fast lite dåligt med fågelkontakter.
Matte skrattade gott åt mig. Jag har tidigare haft något av en fobi att korsa strömmande bäckar. Brukar alltid bli kvar sist när alla andra har traskat över. Men nu överraskade jag minsann hela skocken. Först över och inte bara en gång utan flera gånger vid samma bäck. Det ni!
Sen har jag upptäckt tjusningen i att dyka ner i härligt dyiga vattenhål. Det är mumma. Efteråt kan man rulla sig några varv för att torka av sig. Skönt och uppfriskande. Nästan som peeling.
Kika in på mattes sida för att se mer bilder från gårdagen. Där finns det två fina rullbilder på mig. *hehe*
Jag är ingen älghund
Men dagen var ändå fin. Vädret kunde man inte klaga på och sen var matte faktiskt så snäll så hon lät mig och Fly springa av vår energi, som vi laddat upp under dagen, på en myr när vi var på väg hem.
Jag vill jaga fågel juh!! Inte älg. Jag är ingen älghund.
Matte spanar efter älg vid en rastning på en bergsknabbe.
Fly har varit med förr. Även hon spanar i de där korkade ögonen.
Tänk den som fick springa över de där myrarna!
Hehe.. Fly leker sambandschef. *toka*
Nästa gång vi åker upp har fågeljakt utlovats. Det ser jag fram emot!
Några bilder från jakten
Efter två härliga jaktdagar på fjället har vi kommit hem. Jag och släktskapet (mamma Kylie, faster Nina och syster Asta) har fått springa på de härliga vidderna på fjället. Tyvärr var det inte så gott om de vita fjäderbeklädda varelserna på fjället, men kul har det varit. Jag har fått träna på mitt sök och fått en stor dos motion. Jag längtar redan tillbaka.
Här kommer ett par bilder som utlovat:
Från vänster: Syster Asta, mamma Kylie, Faster Nina
och så jag poserar.
Full fart! Nu ska fåglarna hittas.
Hur härligt är det inte att få springa på det här vidderna!?!
Tjusiga jag vid en bäck. :-)
Tar mig en liten törstsläckare.
Fler bilder från jakten hittar ni på mattes sida.
Kort rapport från fjällen
Hej alla vänner både fyrbenta och tvåbenta! Nu är jag äntligen i fjällen och jagar ripa. Attans så kul det är, som man har laddat inför det här. I dag har det tyvärr pissregnat utan dess like men några timmar på kalfjället blev det. Någon ripa fick jag inte syn på, däremot några småtrastar. Matte blev inte så där värst road när jag försökte jaga ifatt en trast. *tråkmatte* Men det är ju inte så lätt att låta bli när man är lite småfrustrerad när man inte har hittat någon ripa.
Jag håller alla tassar och tår för att vi får bättre väder i morgon och massor mer fågelkontakter med de vitbevingade fåglarna.
Bilder från fjällturen kommer senare. Matte hade inte upp kameran så mycket i dag eftersom det regnade mest hela tiden.
Adios amigos!
Gud så kul!
Matte säger att jag gjorde ett bra jobb ute. Sökte fint och kontakten var superb med matte. Hon blev nog lika frustrerad som mig när vi inte gick på någon fågel. Däremot hittade jag en lämmel under en stubbe. Rackarns vilka roliga filurer de är. Elaka och ettriga.
Efter en och en halv timme bestämde de tvåbenta att vi skulle prova ett annat ställe, närmare sjökanten i låglandet. Där luktade det förbenat gott. Tydligen hade en massa tjädrar suttit där. När vi kom till en större bäck blev jag paralyserad i ett fast stånd. Matte kunde i lugn och ro gå upp vid min sida.
Hon gjorde sig klar med långlinan och visselpipan ifall jag skulle stöta upp någon. När matte gav jaa-kommandot så tyckte jag det var för läskigt att ta mig över bäcken. Jag vågade helt enkelt inte, men det var med största sannorlikhet en fågel eller fler på andra sidan bäcken. Attans också! Matte blev lite ledsen i ena ögat, men samtidigt var hon fruktansvärt stolt över att jag var så fast i ståndet.
Nu ligger jag och tar igen mig. Lite småkallt var det att springa i snön. Men som sagt var roligt. Det ska bli mysigt att kura i hop sig i soffan sen i eftermiddag.
Tjingeling från en setter på hugget!
Lite från min jaktpremiär
Det var riktigt spännande när det var dags för den stora ripjaktspremiären i fjällen tidigare i höst. Shit, så kul det var att få jobba "skarpt". Och om jag får säga det själv så tyckte jag att jag skötte mig ganska så bra. Man ska tänka på att det inte är så lätt att förstå allt som man ska göra. Men jag har börjat få kläm på visselsignalerna och kommandona från matte.
Här har matte peptalk med mig!
Jag sökte febrilt av halva fjällvärlden men tror ni att jag fick se någon fågel?! Nä, inte en endaste en den första dagen. *boriing*.
Däremot dag 2 fick jag både känna lukten och se flera flygfän när faster Nina och tant Kylie jagade. När tant Kylie stod för en kull började det äntligen smälla lite grann, då fick jag prova på att apportera. Weak, lite äckligt var det ju att ta den varma pippin i munnen. Men jag fick mersmak! 
Är det min tur att jaga snart?!
Vi har haft flera härliga turer under hösten. Roligast var nog när jag lyckades stöta upp en megastor ripkull. Det flög ju fåglar överallt. Matte tycker att jag blir bara bättre och bättre på att hålla kontakten med henne och jag gör "fina sök" som hon uttrycker sig. Inte för att jag alltid förstår vad hon pratar om.
Ta till exempel den där förbenade drillsignalen som i bland ljuder från visselpipan. När matte blåser den så vill hon att jag ska lägga mig ner OMEDELBART. Men hur jäkla lätt är det när man väl har fått upp farten och det luktar lite smågott i näsan. Hon visslar när jag minst anar det. Och många gånger har jag försökt springa bara en yttepytte bit till.
Ni skulle ha sett matte häromdagen när vi var ute och tränade i skogen. Jag hade i förväg bestämt mig för att ge drilleländet en chans. Så när ljudet äntligen kom slängde jag mig raklång ner cirka 60-70 meter från matte. Vad tror ni hon gör då!?? Toktanten hoppade rakt upp och gastade "YES". Och jag då, jag blev ju som ett frågetecken. Ska jag stiga upp eller??!! Hon fick allt äta upp sin reaktion. Nu har hon lovat att visa sin glädje på ett liiite bättre sätt.
Sammanfattningsvis kan jag säga att det har varit en rolig första jakthöst för min del. Jag lär mig hela tiden något bra att veta.
