Surftips :-)
Tja!
Tassa in på mattes sida: http://www.elinsite.com/?p=690 där finns det bilder från min och mattes helg i fjällvärlden.
/Boy
Intensiv träningsperiod
Den senaste tiden har jag legat i intensivt med träningen av framför allt Boy. Och det har gett resultat. :-) Förra veckan klarade vi av apporttestet och jag har anmält honom till första vårprovet som närmar sig med stormsteg. Jag och prov är lika med stor nervositet. I bland fattar jag inte varför jag utsätter mig för det. Men väl på plats och efter ett par släpp brukar det ge med sig.
/Elin
En hel del träning och fjällträningskurs
Länge sen sist! Den sista tiden har bokstavligt talat flygit iväg. Det har varit en intensiv tid med en hel del träning på fjället för settrarna. Under påsken gjorde jag flera träningsturer med hundarna på fjället. Vi hittade bra med fågel så att hundarna fick många fågelkontakter.
I helgen åkte jag upp till fjällen igen. Den här gången hade jag bara Boy med mig. Under fredagen var vi och tränade ett par stycken vid norska gränsen. Lördag och söndag var det fjällträningskurs för hela slanten. Han skötte sig jättebra under kursen och visade bland annat upp ett bra sök. Vi hittade honom i stånd ett par gånger. Den ena dagen hade han att göra med en retsam ripa som sprang på marken framför honom. Jag var supernöjd efter den situationen eftersom han trots att ripan fortsatte springa på marken efter resning satte sig i samband med skott, pipa och sitt-kommando. (Han hann dock börja rota omkring i området där fågeln hade varit innan jag hann fram och koppla).
Under söndagen blev han borta under ett av släppen på kalfjället. Han hittades bakom en fjällkant i stramt stånd för två fjällripor (som inte alltid är lätta att ha att göra med). Innan jag kom fram tog han om ståndet och fåglarna lättade - Boy likaså, men han var ganska snabbt tillbaka till mig och såg ut att fråga "Jaha, matte vad gör vi nu då".
Boy har gjort enorma framsteg i sin utveckling. Han är ju trots allt just över 1 år, så det känns som om han är ganska tidig med sina framsteg. Något som känns väldigt inspirerande och peppande för vidare träning. Han visar upp ett fast och stramt stånd vid fågelkontakt, inväntar resningsorder från mig och reser villigt och friskt. Däremot kan han fortfarande vid vissa situationer gå efter en liten bit. (Den biten kommer att tränas stenhårt nu under resten av våren och sommaren). Han är dock väldigt lugn vid fågelkontakt, stressar inte upp sig utan är helt cool. Han söker av mycket mark och revierar bra i god kontakt. Han har ett ganska stort sök redan nu, som jag hoppas inte blir allt för stort när han bli äldre.
Under fredagen visade han upp en stilig spontansekundering bakom Mickes pointer Prinsen. Kul att se!
Här kommer ett gäng bilder från den senaste tiden.
Kursdeltagarna under lördagen. Foto: Sara Öhlund
Micke med sina pointrar, Uffe med Asta och Blossa samt jag och Boy på väg ned från fjället
under fredagen. Foto: Sara Öhlund
Boy har tagit stånd för ripa. Jag är på väg fram till honom. Foto: Sara Öhlund
En ripa. Foto: Sara Öhlund
Blossa, Boys kullsyster. Foto: Sara Öhlund
Boy tillsammans med Sara.
Full fart på turboföre. Snön sprakade enormt mycket av solen. Foto: Sara Öhlund
Jag och hundarna under påsken.
Boy och Stacie.
Nu väntar en tid med träning här hemma och snart så drar säsongens utställningar i gång. Nu närmast ska vi på SNFK:s utställning på Grans samt SKK:s nationella i Piteå.
/Elin
Härlig fjällhelg!
Vilken kanonhelg vi har haft. Lördagens träningsrunda var väl inte så där värst tokrolig. Det var ju så grymt mycket djupsnö och så en massa äckligt flövatten som blötte ner våra tassar.
Men i dag, söndag, åkte vi iväg med skoter och pulka upp på fjället. Gissa om vi var många i pulkan. Det var jag, Stacie, Blossa och så Asta. Ja, matte också. Hon var nog den som tog mest plats!
Gissa om jag blev förvånad när jag skulle ut på mitt första släpp med syrran Blossa. Det var ju för tusan kanonföre. Nästan skare och vi kunde springa på snön, istället för att vara som ena gammelgäddor och simma fram. Vilken lycka! I dag fick vi dessutom komma på några fåglar också. Så det var en helt klart bra träningsdag.
Här är jag och Blossa ute och söker.
En riktig snygging - om jag får säga det själv..
Härlig vyer!
I går höll jag på att göra i byxorna (om jag nu hade haft några). Medans vi hundar hade legat och sovit i husvagnen hade de tvåbenta satt ett slags hus vid sidan av husvagnen. När matte skulle gå ut med oss var jag så säker på att jag skulle få hoppa ut i snön när hon öppnade dörren. Men istället var jag kvar inomhus. Hur skumt var inte det på en skala! Ja, dessa människor. I bland förstår jag mig inte på dem. Men så här efteråt, när den värsta chocken har lagt sig, så måste jag erkänna att jag stortrivs numera i vagnen när vi har större utrymme att strosa omkring på. Och den nya soffan i den där träkuren är skitskön att sova på.
Over and out!
/Boy
psst... fler bilder från helgen finns på mattes sida. www.elinsite.com
Snart dags för vårens första jaktprov
Det är snart dags för vårens första fjällprov. Det ska bli roligt att se Boy på provet. Det är hans första prov så det kommer nog att vara lite spännande för både hund och matte.
Boy spejar efter fågel. Det var gott om lössnö i låglandet.
Senaste svängen upp till fjällen såg vi ett par ripor. Men de var så otrygga så de hann flyga i väg innan varken hundar eller vi hann fram till dem. Nu till helgen åker vi upp igen, då hoppas jag att vi får till några bra fågelsituationer.
/Elin
Träning, träning och åter träning
Den senaste tiden har det blivit en hel del träning för oss fyrbenta - ja för matte också för den delen.
Vi har varit ute i skogen och tränat sök, apporterat och motionerat. Häromdagen fick vi fågelkontakt, vilket gjorde att både jag och matte fick upp motivationen ännu mer. Det är ju så trist att söka och söka utan att hitta ett dun.
I dag har vi tränat apport med ripa. Det var kul!
Jag med fågeln i högsta hugg!
Syster Stacie.
Spana in min stiliga profil!
Nu väntar en stunds sovande på pläden framför kaminen!
See ya!
/Boy
Mysig träningstur
Long time no see! Det har väldigt mycket brorsan på bloggen den senaste tiden. Därför tänkte jag göra ett litet inlägg och bjussa på en bild från morgonens träningstur med matte!
Vilken mysig morgon vi hade. Visserligen var det lite småkallt med minus 14 grader. Men i natt har det kommit mycket nysnö så det var nästan magiskt att få springa och bitvis plumsa i den mjuka pudersnön. Jag hittade ingen fågel, kände bara lukten var de hade varit.
Brorsan däremot, som var ute på en tur före mig, tog stånd och stod stiligt kvar i ståndet tills matte kom fram till granen. Det visade sig att det inte var någon hemma men att det nyligt varit någon där. Synd att pippin inte var kvar...
Här är en bild som visar att vi har ett riktigt härligt vinterland just nu:
Många julkramar från mig till er!
/Stacie
Mysig träningstur
I dag for jag och matte ut på en längre träningstur i skogen. Solen strålade från den blå himlen och det var så grymt härligt. Matte berömde mig och sa att jag hade ett riktigt bra driv och flyt i söket. Det var bara synd att det inte var någon fågel. De enda jag hittade var på tok för små och inget som vi stora settrar ska jaga.
När vi hade kommit hem tog matte med sig Fly och Boy ut på en liten motionstur i skogen. När de kom tillbaka hörde jag matte säga till husse att de hade stött upp en storbraka tjäderhöna! *What the f----ck". Det är ju då typiskt! Varför åkte inte vi i det området i stället för det andra?!?
Och varför ska den lilla knärten ha fågel, han är ju på tok för liten för att få ha kul med de stora fåglarna. Nä, jag tycker han kan hålla sig till de små sparvarna tills han har blivit torr bakom sina öron.
Trevlig kväll!
/Stacie
Livet leker
Jag har varit ute på en liten skogstur med matte i dag. Förutom lite inkallningsövningar körde vi lite apportträning. Rackarns roligt är det!
Åh hej ...
... å hå! Livet leker minsann. Det här är hur kul som helst!
I kväll fick matte för sig att hon skulle "habituera" mig som hon så fint kallade det. Själv kan jag inte säga det ordet utan att vricka tungan. Efter mycket om och med blev jag väldigt "habitulererarad" - jag somnade nämligen till slut när matte rullade och bollade med en tennisboll framför mig. Gissa om jag kämpade emot tröttheten, in i det sista. Men det var bara att ta upp den vita flaggan och ge sig. men nästa gång, då får matte allt sitta längre än 1 timme och 10 minuter. *hehe*
/Boy
En fantastiskt rolig helg
Vi var totalt sju hundar som gick kursen. Det var jag, syster Asta, gordon settern Yrsa, irländaren Boss, pointern Rosie, engelska settern Milton och så pointerkillen Bosse. Ett glatt gäng som var dundersugna på att hitta fågel. Och gissa om vi blev heltända och överlyckliga när vi på söndagen hittade gott om fågel.
Här är vi allihopa. Visst hade vi härligt väder?! Foto: Fredrik
Hjälmsson, SNFK.
Matte, jag, Uffe och syster Asta. I bakgrunden Anna och
Boss. Foto: Fredrik Hjälmsson, SNFK.
Trött i kroppen men med ett leende på läpparna somnade jag igår kväll bredvid lillebrorsan, som inte alls förstod varför jag inte orkade busa.
/Stacie
Simtur under träning
Första delen av träningen gick superbra. Jag apporterade några gånger, körde många kontaktövningar, inkallningar, stoppsignal-träning med mera. Men sen kunde jag bara inte motstå den smaskiga fågellukten som killat i näsan.
Så jag passade på att smita iväg när matte ville att jag skulle hämta apport-dummyn. Du milde vilken djupsnö det var bakom snövallen. Hujedamej! Med matte flåsande och muttrande bakom mig simmade jag ut i djupsnön. Men ganska snart insåg jag att det var allt för jobbigt, och någon fågel såg jag inte.
Gissa hur glad matte var på mig efteråt! Inte mycket. Men vad tusan, i bland kan man inte motstå de starka instinkter som griper tag i en.
Här har ni förresten en bild på min lillebrorsa som liknar en flygande gris!! Jissus, vilka stora öron han fick när han hoppade så där.
/Stacie
Lovande apportör
Jag älskar att bära på saker och matte brukar då och då träna lite sponanapportering. Matte säger att jag visar goda anlag på att bli en jäkel på att apportera! Nu på morgonen överraskade jag henne rejält när jag visar att jag, trots min ringa ålder på snart 10 veckor, kunde apportera en stor dummy! Gissa om hon blev stolt!
Spana in bilderna!
Först gäller det att försöka greppa den stora saken ...
... sen ska man ta sats och ...
.... springa tillbaka med den till matte!
/Boy
Fågelkontakt på det blåsiga fjället
I går kom jag hem från ännu en träningshelg i fjällen. Det har varit en superrolig helg i husvagnen. Lördagmorgon kom Uffe och syster Asta upp. Efter att de tvåbenta hade druckit lite kaffe åkte vi iväg mot norska gränsen. Hujedamej vad det blåste och snöade vissa stunder. Lite jobbigt var det att det klibbade fast så många snöbollar under magen på mig.
I går var det en ännu roligare träningsrunda när jag fick en rejäl fågelkontakt. Jag var ute på ett släpp när Uffe hojtar till matte att vara beredd för rakt framför oss satt ett par ripor i riset. Tyvärr hade vi vinden i ryggen så jag hann aldrig få någon vittring av de dunbeklädda varelser som liknade ett par bowlingkäglor. De blev skrämda och flög upp just när jag var på väg mot dem. Och lusten tog överhand. Rusade efter. Matte blåste i pipan och hojtade att jag skulle ligga. Efter 50 meters eftergång stannade jag. atte blev inte så glad för rusningen, men desto gladare var hon att vi hade fått fågelkontakt.
Nu väntar ett par dagar med enbart lydnadsträning. Liggsignalen ska sitta som ett smäck säger matte. Om två veckor är det nämligen dags för jaktprov.
Jag och matte på väg upp mot fjället. Foto: Ulf Öhlund
Syrran Asta i ett släpp. Foto: Ulf Öhlund
Mitt i riset i blåsten på fjället satt de riporna ... Foto: Ulf Öhlund
... och jag kom i full fart mot dem. Eftersom vinden låg fel
hann jag aldrig få någon vittring så de flög upp framför mig.
Oj, så spännande det blev. Foto: Ulf Öhlund
Gissa om jag blev pirrig i magen när jag i går kväll fick höra att syrran har börjat löpa. Just typiskt! Varför just nu! Det innebär att hon inte kan starta i jaktprovet. Det blir extra nervöst att åka iväg ensam. Men det ska nog gå bra med lite peppning från matte. Fast visst hade det känts betryggande att ha stödet från syster yster.
Fjällträning
En kille som heter Dick följde också med. Han hade sin setterkille Humle med och en pointerflicka som hette Hera. De tvåbenta spände fast skidorna och sedan begav vi oss ut i blåsten. Det var inte alls kallt. Bara så himla vackert och kuligt att få söka fågel på kalfjället.
Här sätter jag av i full fart i ett släpp. Foto: Ulf Öhlund
Tjohoo, så kul det här var. Foto: Ulf Öhlund
Syster Asta tar igen sig efter ett släpp. Foto: Ulf Öhlund
Faster Nina. Foto: Ulf Öhlund
Det var en jätterolig dag ute på fjället och jag lärde mig både det ena och det andra. Dit vill jag flera gånger och träna för det var enormt fint att springa där.
I dag har vi varit på söndagsträningen på kenneln. Det gick riktigt bra för mig i vingträningen. Matte var helnöjd med mitt arbete.
Pirr i tävlingsnerverna
I går hade vi träningsträff på kenneln i Finnliden. Uffe och Kicki bjöd in valpköpare och andra som ville att komma dit och träna. Det var kul. Förutom syrran Asta, som bor kvar på kenneln, så träffade jag syrrorna Lura, som bor i Umeå, och Alicia, som bor i Piteå. Vi gjorde olika övningar.
- Åh, om jag ändå fick springa och kolla
var den goda doften kommer ifrån!
Det kliade något så enormt i tassarna när jag fick den smarriga doften av orrar i näsan. Matte tyckte att jag skulle ta mig samman. Här skulle inte jagas. Men fasen matte! Hur tror du jag ska kunna koncentrera mig helt på dig när suget att springa ut och söka rätt på de små liven som lämnade den goda lukten fanns.
Men trots min iver och jaktlust så gjorde jag matte riktigt stolt. Jag kom klockrent på inkallningarna och apporterade även en pippifågel, som visserligen kom från frysen, men det är ändå härligt att känna dunen i munnen. Det känns så mycket mer verkligt.
Syster Asta med husse Uffe gör en "sitta-still"-övning...
... det gör även syrran Lura, på egen hand.
Efter lydnadsträningen fick jag gå in i den där kuliga voljären och hälsa på fåglarna. Det är ett av mina absoluta favoritställen. Tänk så kul man hade kunnat ha där om inte matte jämt envisades med att följa med in.
Nu ska jag inta ryggläge och sova sju mil i timmen. Det tar på att vara ute och jobba.
Träningspass i Finnliden
Tränade tillsammans med lillparveln Melba. Vilken sötnos hon är. En go och glad liten tjej. Trevligt temperament. Henne kommer jag nog att bli bra kompis med.
I kväll blir det till att slappa i soffan. Matte pratar om någon premiär av nått dansprogram hon ska se. Då passar det ypperligt för mig att inta ryggläge och softa lite grann. Är inte så där värst brydd egentligen vad som visas på tv:n, så länge jag får ligga där jag vill. *hehe*
Trevlig fredag!
Träffat pippi-fåglar
Okej, jag vet. Jag ska hitta fågel, stå fast, och vid uppflog omedelbart lägga mig på signalen. Men det där sista är grymt svårt när det väl gäller. När man är i skarpt läge så att säga. Det blir till att öva mer.
Tröttsamt var det i allafall. Jag tränade förresten med en främmande settertjej som är hälften så stor som jag. Eller rättare sagt hälften så gammal, kanske det heter.
På tal om att träffa fåglar. I går när jag och matte samt Fly var ute på vår sedvanliga skidtur flög det upp två ripor från skoterspåret. Det blev ett äkta halleluja-moment. Jag stannade på mattes begäran. Men sen blev lusten allt för stor så jag sprang bakom matte efter fåglarna. Jädrarns vad hon åkte fort baklänges på skidorna, ända tills hon ramlade. Det var nästan så att jag ville skratta. Men jag vågade inte när jag fick syn på mattes aningens onda blick. *hehe*
Nu blir det adventsmys i soffan med matte och övriga familjemedlemmar.
Snörik träningsrunda
Jaha, då var det dags för matte att orda lite grann om dagens träning.
Stacie var som vanligt på och het när jaktvästen och linan plockades fram. Hennes iver kan liknas med ett barn på julafton. Hennes ögon lyser och hon vet inte var hon ska ta vägen.
Att det har kommit enorma mängder snö märkte vi ganska fort när vi skulle börja gå efter skoterspåret som husse kört upp. Jag sjönk som en fura vid varje steg. Lätta Stacie knatade på och verkade minst sagt otålmodig på matte alias flodhästen. Väl nere i skogen var det dags att ta på västen.
Det märks att hon vet vad som ska ske och vad som förväntas av henne. Hon står stilla tills jag satt på henne västen, kopplat linan (använder den i bland vid korrigeringsbehov). Hon sätter sig ner och väntar på de välbekanta "beep-beep"-ljudet som betyder att nu är beeper-pejlen igång. Ögonkontakt (ett moment jag tränat mycket på och som visar att kontakten är där). Sen kommer kommandot: Kör ut och hon är i full gång.
Väntar på att få ge sig ut och jobba.
Men shit, så överraskad hon blev av snödjupet. Men man såg på henne att hon tyckte det var kul. Söket i dag var betydligt snävare. Tror att det berodde lite på att det var tungt att springa. Men kontakten och uppmärksamheten på signalerna var superbra i dag. Hon slarvade vid en stopp- /liggsignal. Men efter korrigering och förtydligande la hon sig. Körde henne ytterligare och vid nästa liggsignal så la hon sig. Det känns väldigt inspirerande och roligt när saker och ting börjar falla på plats.
Tjejen som älskar att få vara ute och jobba. Super glad!
Tyvärr gick vi inte på någon skogsfågel. Lite trist, hade varit bra att få träna på lite stånd- och uppflogsituationer. Men summasumarum så var det ett bra träningspass. När vi kom hem såg tjejen ut som en pudelkorsning med sina snöbollar under magen. Attans vad det hade fastnat överallt. Det tog en evighet innan jag fick bort dem.
En setter som har förvandlats till en pudel.
/Matte Elin
