.

Jag måste börja med att dementera, krypa till korset och erkänna att jag hade ett rejält hjärnsläpp i går. Tant Kylie är ju för tusan min egen mamma!! Vet inte vad som flög i mig. Satt och tänkte på mina släktskap med settertöserna på kenneln. Och kom på att jag och Nina är ju biologiska fastrar. Men Kylie då, tja, hon är ju liksom i tantåldern snart. Men ddöhhhh, hon är ju min mamma. Min superduper fina mamma som fostrat mig. F´låt mig mamma! Kommer aldrig mer att upprepas.

Jag var förresten och besökte kenneln i Finnliden tidigare i dag. Var ju tvungen kasta ett öga på nykomlingen som har flyttat in där. En alldeles ny pingla. Melba heter hon, och jag måste erkänna att hon var ju för sockersöt. Men vilken liten skrutt. Har jag också varit så liten??!

Här kommer en bild på henne. Jag hade ju bara mobilen med så det blev inte så bra skärpa.



Vad kul att syster Amy som flyttade ända ner till Duved har hittat min blogg. Du skriver att du har börjat löpa. Va inte orolig. Det är visst något som hör till det kvinnliga släktet. Jag har också löpt, så jag vet hur det känns. Tyckte också att det var helläskigt. Man förstår ju ingenting. Hormonerna spritter i kroppen och man måste tvätta sig där bak titt som tätt också. Men ha tålamod, det går snart över. Men sen får vi dras med problemen minst en gång per år, oftast två.