.

I dag har jag varit och tränat att ta det lite easy när jag träffar fåglar. Fick hälsa på hos ett par fasaner. Men fasen så svårt det är att sitta stilla och inte göra något när de flyger förbi ens huvud. *huga* Snacka om hjärtklappning, blodrusning och lust att jaga. Knäppa tvåbenta som tror att jag bara ska vara. Nähä, är man jakthund så är man.

Okej, jag vet. Jag ska hitta fågel, stå fast, och vid uppflog omedelbart lägga mig på signalen. Men det där sista är grymt svårt när det väl gäller. När man är i skarpt läge så att säga. Det blir till att öva mer.

Tröttsamt var det i allafall. Jag tränade förresten med en främmande settertjej som är hälften så stor som jag. Eller rättare sagt hälften så gammal, kanske det heter.

På tal om att träffa fåglar. I går när jag och matte samt Fly var ute på vår sedvanliga skidtur flög det upp två ripor från skoterspåret. Det blev ett äkta halleluja-moment. Jag stannade på mattes begäran. Men sen blev lusten allt för stor så jag sprang bakom matte efter fåglarna. Jädrarns vad hon åkte fort baklänges på skidorna, ända tills hon ramlade. Det var nästan så att jag ville skratta. Men jag vågade inte när jag fick syn på mattes aningens onda blick. *hehe*

Nu blir det adventsmys i soffan med matte och övriga familjemedlemmar.