.

Nu har det börjat pirra rejält i både mina och framför allt mattes tävlingsnerver. Matte har på morgonen fyllt i anmälningsblanketterna för jaktprovet som vi ska gå i mars. När hon var klar med det gick vi ut i skogen för att träna lite grann. Det gick ganska bra om jag får säga det själv. Lite väl mycket snö, men ett par sök gjorde jag riktigt snyggt. Synd bara att det inte var någon fågel i siktet. Det är nämligen det jag måste träna extra mycket på, att inte gå efter vid uppflog.

I går hade vi träningsträff på kenneln i Finnliden. Uffe och Kicki bjöd in valpköpare och andra som ville att komma dit och träna. Det var kul. Förutom syrran Asta, som bor kvar på kenneln, så träffade jag syrrorna Lura, som bor i Umeå, och Alicia, som bor i Piteå. Vi gjorde olika övningar.


- Åh, om jag ändå fick springa och kolla
var den goda doften kommer ifrån!

Det kliade något så enormt i tassarna när jag fick den smarriga doften av orrar i näsan. Matte tyckte att jag skulle ta mig samman. Här skulle inte jagas. Men fasen matte! Hur tror du jag ska kunna koncentrera mig helt på dig när suget att springa ut och söka rätt på de små liven som lämnade den goda lukten fanns.

Men trots min iver och jaktlust så gjorde jag matte riktigt stolt. Jag kom klockrent på inkallningarna och apporterade även en pippifågel, som visserligen kom från frysen, men det är ändå härligt att känna dunen i munnen. Det känns så mycket mer verkligt.


Syster Asta med husse Uffe gör en "sitta-still"-övning...



... det gör även syrran Lura, på egen hand.

Efter lydnadsträningen fick jag gå in i den där kuliga voljären och hälsa på fåglarna. Det är ett av mina absoluta favoritställen. Tänk så kul man hade kunnat ha där om inte matte jämt envisades med att följa med in.

Nu ska jag inta ryggläge och sova sju mil i timmen. Det tar på att vara ute och jobba.